1. Omständigheterna
G är nykter. Han stoppas i en nykterhetskontroll under en bilfärd. På grund av trots mot polisens anmodan om att stiga ur bilen togs han ur den med våld. Utandningsprovtagningen kunde då genomföras. En vecka senare har G fortfarande blåmärken och värk i armarna som följd av polisens handgripliga tagande av G ur bilen.
1.1 Gärningskontroll
Polisen har kunnat avbryta sitt handlande under hela händelseförloppet fram till att så också skedde i samband med provtagningen. Det är typfall II av gärningsculpöst handlande enligt Kriminalrättens grunder, se s. 161.
1.2 Lagstridighet
Enligt brottsbalken 3:5 ska den dömas till ansvar för misshandel som åsamkar en annan person kroppsskada, sjukdom, smärta, eller försätter personen i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Polisen har genom sitt handlande tillfogat G smärta och kroppsskador i form av blåmärken och värk, under åtgärden var G också försatt i vanmakt och kunde inte själv råda över sin belägenhet.
Därför är gärningen att med våld tvinga G ut ur bilen möjlig att inordna under rekvisiten i brottsbalken 3:5. Den är brottsbeskrivningsenlig.
1.3 Rättsenlighet
En gärning som är straffbelagd enligt brottsbalken eller specialstraffrättsliga författningar kan ändå vara rättsenlig på någon annan grund. Ett sådant exempel återfinns i polislagen (SFS 1984:387) 10 §. Där stadgas att polis får när andra medel är otillräckliga använda våld för att kunna utföra en tjänsteåtgärd, under vissa förhållanden. Föreliggande fall kan inordnas under paragrafens fjärde punkt, där medgivandet utsträcks till att omfatta kroppsbesiktning med laga stöd. Rättegångsbalkens stadgande i 28:12 utgör det laga stöd polisen har för åtgärden.
1.4 Rimlighetsavvägning
Det kan ifrågasättas hur rimligt det är att en person ska behöva tåla sådant våld som omständigheterna i fallet innefattar. Å den ena sidan finns samhällets intresse av att bekämpa trafikbrottslighet, å den andra enskilda personers intresse av att inte angripas av statens våldsmakt i onödan eller utöver vad som är försvarligt med hänsyn till allmän anständighet och åtgärdens ändamål. Bilar är farliga såtillvida att ett okontrollerat framförande av dem riskerar att döda såväl föraren som andra trafikanter och personer som vistas i anslutning till färdvägen. Det föreligger en stor risk för att en bil som förs av en alkoholpåverkad person inte är framförd på ett kontrollerat och så säkert sätt som rimligen kan krävas. I förlängningen av den risken finns i sin tur faran för att människor och egendom kommer till skada, vilken kan vara av klart allvarligare beskaffenhet än vad G haft att utstå. Det hade också varit lätt för G att samarbeta vid provtagningen, något som innebär ett visst medansvar för de skador som uppstått.
I valet mellan att personer som faktiskt är berusade bakom ratten kan undkomma provtagning och lagföring genom trots mot polisen och att enskilda som trotsar polisen riskerar att utsättas för våld framstår det senare alternativet som klart rimligt på ett principiellt plan. Det enskilda fallet där någon kommit till skada på sätt som G kan ändå uppfattas som olyckligt och beklagligt.
2. Omständigheterna
B, hemmahörande i Sverige, har i England slagit en polis. Frågan är om B har begått något brott enligt svensk lag. Polisen får antas ha kommit till skada eller åtminstone erfarit smärta av slaget.
2.1 Gärningskontroll
B kunde ha avstått från att följa efter polisen och slå honom. Han har haft kontroll över händelseförloppet såtillvida att han kunde ha avbrutit sitt handlande när som helst, vilket innebär att han haft gärningskontroll.
2.2 Lagstridighet
I brottsbalken 17:1 finns ett kriminaliserande av våld mot tjänsteman. Paragrafen syftar på svenska tjänstemän och har dessa som skyddsändamål. Därför skyddas inte engelsk polis av den. Straffbudet som beskriver och straffbelägger misshandel, brottsbalken 3:5, saknar sådan begränsning och omfattar alltså sådant våld som det B utövat mot polisen i England.
2.3 Rättsenlighet
Brottsbalken 2:2 reglerar möjligheten att lagföra brott begångna i utlandet. Första stycket, första punkten, anger att person som är svensk medborgare som begått brott utom riket kan fällas till ansvar enligt svensk lag vid svensk domstol. Andra stycket inskränker det till att gälla brott som även är straffbelagda på platsen där brottet förövades. Det får antas vara kriminaliserat att slå andra människor även i England.
2.4 Rimlighetsavvägning
Det finns sannolikt inga goda skäl till att tillåta våld mot poliser i England, även om det är en utlänning som begår våldet. Av rättssäkerhetsskäl kan det också anses fördelaktigt att hantera lagföringen där förövaren har sin hemvist och förstår såväl rättegångsspråket som rättskulturen i övrigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar