Är det rimligt att formulera rättskipning så här?

Eskilstuna tingsrätts dom i mål nummer B 250-11. Jag tycker att den är illa skriven. Det är obegripligt enligt lydelsen vad det ska betyda att en berättelse 'inte brister i motsägelser eller påvisade felaktigheter', en typ av formulering som återkommer i domen.

"Tingsrätten bedömer F som en trovärdig person och finner hennes uppgifter om hur
undersökningen gått till som tillförlitlig, det vill säga överensstämmer med det som
inträffat. Hennes berättelse som inte brister i detaljer, motsägelser eller påvisade
felaktigheter vinner stöd av sjuksköterskans vittnesmål. Målsägandens berättelse
ska därför läggas till grund för bedömningen."

En epost till bloggen

Jag har registrerat ett epostkonto som jag i egenskap av bloggare här kan nås på, för vad som helst från förslag om sponsring med cykelprylar till arga meddelanden om hur fel jag har i en fråga eller annan.

bloggenhielp[snabel-a]gmail.com

Filmrecension, In Time, 5/10

Sneglade också igenom In time. 5/10, hade fått någon poäng till om inte berättelsen var så oerhört avhängig avsaknad av modern elektronik, exempelvis mobiltelefoner. Råtrist dödssätt dessutom, folk stönar till lite och är borta. Verkar rätt juste som alternativ till nutida högst verkliga kräftsjukor av olika slag med helt hemskt utdragna förlopp. Typ alla rollfigurer utom några kriminella är dessutom gnällspikar och huvudrollfiguren är en distanserad mespropp med magra ambitioner. 

Berättelsen hade också mått bra av att berätta mer om sig själv och motivera sin utformning. Som varför penningräknaren sitter på armen istället för på könet eller någon annan normalt dold kroppsdel, eller vem (vad?) som garanterar systemets korrekthet och fortsatta funktion (eller hur det uppstått). Effekten av att tittaren förväntas acceptera rätt många sådana detaljer blir ungefär som att börja recitera Det kommunistiska manifestet någonstans mitt i och förvänta sig att publiken köper redogörelsen rakt av, utan kännedom om argumentationen i Das Kapital eller manifestet i övrigt. 

Konceptet är tolv gånger intressantare än den faktiska filmen. Ändock, habil rulle. 

Kärlekshistorien som spacklats ut över det hela var också fantastiskt banal, tillika manschauvinistisk. Det var förresten hela filmen, de borde hyrt åtminstone en eller ett par konsultkärringar som kunde gnällt loss på allt dylikt. Eller helt enkelt strykt parrelations- och familjeaspekterna ur manus, vilket antagligen hade varit ärligast

Filmrecension, Osombie, 3/10 poäng

Såg Osombie häromdagen. Dräglig independentzombierulle. Rätt uselt skådespeleri, generande tunn plot och ganska fula digitala effekter. Juste utformat zombiesmink över lag, alldeles för lite av äkta zombiegrisiga närgångsscener. Främsta sponsorn måste ha varit Förenta Staternas hemvärn eller någon butik för sådana attiraljer, det är den rekvisita som tillnärmelsevis påminner om verkligheten. 


 Jag störde mig som fan på de rekylfria plastvapnen, granater som motsvarade en kinapuff med rökigt krut och att klåparna till amerikanska soldater aldrig hade något i den typ enda ryggsäck de hade tillgänglig under promenaden genom ett zombienedlusat Afghanistan (som nog låg i Utahs öken egentligen). Det blir ganska fånigt som inramning till berättelsen att gevären klapprar som sådana där leksakslöständer och att stridsutrustningen uppenbart är tom. Man tröttnar också ganska raskt på den digitalgrafiska effekt som avses representera en träff med något av leksaksvapnen. Som självklart inte påminner ens litegrann om hur det egentligen ser ut. 


 Berättartempot är väldigt jämnt, inte ens när zombierna av oförklarlig anledning dyker upp från alla håll samtidigt blir det intensivt. Likaledes puttrar hjältarnas dödsscener förbi i samma takt. Okej på sitt sätt, hellre det än hysteriskt oplanerade ryck hit och dit. 


3/10, och då är det nog bara någon enstaka zombierulle som kvalificerar sig in i ligan ovanför 5/10. Romero brukar hamna omkring 2-3. Den är alltså sevärd. Inga problem att se till mat, det är inga orgier i innanmäten eller härlig åttiotalskannibalism i den.

Expressendomen

Läser professor Schultz smått förnöjda text om avgörandet.

Jag hoppas att Infotorg tar med Wennbergs rättsutlåtande i publiceringen av domen över Expressen-medarbetarna som begick vapenbrott. Jag är nyfiken på hur hon resonerade i de här frågorna.

Surandet över att expressarna fälldes uppfattar åtminstone jag som uttryck för hur diverse journalister och personer med liknande befattningar helst skulle se att just de som dömts borde straffas för just det här brottet, inte som uttryck för hur lagstiftningen borde se ut för alla journalister.

Social adekvans är ett intressant argument (tillägg 21/5; det är inte ett argument, utan en slutsats på grund av argumentation), som absolut inte är oproblematiskt. I Svensk Juristtidning diskuterades den ansvarsfrihetsgrunden i relation till hovrättens (åtminstone har jag för mig att det var då och inte tidigare) dom i The Pirate Bay-målet, ett liknande resonemang kanske skulle kunna föras i det här fallet. En nackdel med social adekvans som utsträcks för långt ligger i att förutsebarheten blir ganska risig. Även att gällande rätt blir en följd av allmän opinion på ett sätt som åsidosätter riksdag och regerings lagstiftningsprocess med de stötdämpare som finns inbyggda däri (Lagrådet, minoritetsskydd och så vidare) känns lite olustig.

Nu fick expressarna lite dagsböter och inget mer, vilket man väl får anse vara ganska överkomligt sett till vilken reklam debaclet är för kommersiella massmediala aktörer. Men jag har svårt att se att det hade varit rimligt om fängelse hade utdömts, trots att någon eller några tusenlappar hamnade i nätverkskriminella fickor (i utbyte mot ett vapen mindre i mer ambitiös brottslighet, förvisso). Det är nog här jag skulle vilja placera eventuell lindring för journalister som begår brott i tjänsten för allmänintressets skull och så långt möjligt försöker dämpa betydelsen av gärningen, i påföljdsbestämningen.

Någon grad av straffrabatt framstår som klart rimligare än ansvarsfrihet. Det medger också på ett annat sätt en värdering av klandervärdet hos ett brott begånget av en journalist, samtidigt som det inte medför att presskort eller utgivningsbevis medger kriminalitet under ett publicistiskt bulvanskap.

En halv seminarieuppgift, tidigt ur straffrättsserien

1. Omständigheterna

 G är nykter. Han stoppas i en nykterhetskontroll under en bilfärd. På grund av trots mot polisens anmodan om att stiga ur bilen togs han ur den med våld. Utandningsprovtagningen kunde då genomföras. En vecka senare har G fortfarande blåmärken och värk i armarna som följd av polisens handgripliga tagande av G ur bilen.

1.1 Gärningskontroll

Polisen har kunnat avbryta sitt handlande under hela händelseförloppet fram till att så också skedde i samband med provtagningen. Det är typfall II av gärningsculpöst handlande enligt Kriminalrättens grunder, se s. 161.

1.2 Lagstridighet

Enligt brottsbalken 3:5 ska den dömas till ansvar för misshandel som åsamkar en annan person kroppsskada, sjukdom, smärta, eller försätter personen i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Polisen har genom sitt handlande tillfogat G smärta och kroppsskador i form av blåmärken och värk, under åtgärden var G också försatt i vanmakt och kunde inte själv råda över sin belägenhet.

Därför är gärningen att med våld tvinga G ut ur bilen möjlig att inordna under rekvisiten i brottsbalken 3:5. Den är brottsbeskrivningsenlig.

1.3 Rättsenlighet

En gärning som är straffbelagd enligt brottsbalken eller specialstraffrättsliga författningar kan ändå vara rättsenlig på någon annan grund. Ett sådant exempel återfinns i polislagen (SFS 1984:387) 10 §. Där stadgas att polis får när andra medel är otillräckliga använda våld för att kunna utföra en tjänsteåtgärd, under vissa förhållanden. Föreliggande fall kan inordnas under paragrafens fjärde punkt, där medgivandet utsträcks till att omfatta kroppsbesiktning med laga stöd. Rättegångsbalkens stadgande i 28:12 utgör det laga stöd polisen har för åtgärden.

1.4 Rimlighetsavvägning

Det kan ifrågasättas hur rimligt det är att en person ska behöva tåla sådant våld som omständigheterna i fallet innefattar. Å den ena sidan finns samhällets intresse av att bekämpa trafikbrottslighet, å den andra enskilda personers intresse av att inte angripas av statens våldsmakt i onödan eller utöver vad som är försvarligt med hänsyn till allmän anständighet och åtgärdens ändamål. Bilar är farliga såtillvida att ett okontrollerat framförande av dem riskerar att döda såväl föraren som andra trafikanter och personer som vistas i anslutning till färdvägen. Det föreligger en stor risk för att en bil som förs av en alkoholpåverkad person inte är framförd på ett kontrollerat och så säkert sätt som rimligen kan krävas. I förlängningen av den risken finns i sin tur faran för att människor och egendom kommer till skada, vilken kan vara av klart allvarligare beskaffenhet än vad G haft att utstå. Det hade också varit lätt för G att samarbeta vid provtagningen, något som innebär ett visst medansvar för de skador som uppstått.

I valet mellan att personer som faktiskt är berusade bakom ratten kan undkomma provtagning och lagföring genom trots mot polisen och att enskilda som trotsar polisen riskerar att utsättas för våld framstår det senare alternativet som klart rimligt på ett principiellt plan. Det enskilda fallet där någon kommit till skada på sätt som G kan ändå uppfattas som olyckligt och beklagligt.


2. Omständigheterna

B, hemmahörande i Sverige, har i England slagit en polis. Frågan är om B har begått något brott enligt svensk lag. Polisen får antas ha kommit till skada eller åtminstone erfarit smärta av slaget.

2.1 Gärningskontroll

B kunde ha avstått från att följa efter polisen och slå honom. Han har haft kontroll över händelseförloppet såtillvida att han kunde ha avbrutit sitt handlande när som helst, vilket innebär att han haft gärningskontroll.

2.2 Lagstridighet

I brottsbalken 17:1 finns ett kriminaliserande av våld mot tjänsteman. Paragrafen syftar på svenska tjänstemän och har dessa som skyddsändamål. Därför skyddas inte engelsk polis av den. Straffbudet som beskriver och straffbelägger misshandel, brottsbalken 3:5, saknar sådan begränsning och omfattar alltså sådant våld som det B utövat mot polisen i England.

2.3 Rättsenlighet

Brottsbalken 2:2 reglerar möjligheten att lagföra brott begångna i utlandet. Första stycket, första punkten, anger att person som är svensk medborgare som begått brott utom riket kan fällas till ansvar enligt svensk lag vid svensk domstol. Andra stycket inskränker det till att gälla brott som även är straffbelagda på platsen där brottet förövades. Det får antas vara kriminaliserat att slå andra människor även i England.

2.4 Rimlighetsavvägning

Det finns sannolikt inga goda skäl till att tillåta våld mot poliser i England, även om det är en utlänning som begår våldet. Av rättssäkerhetsskäl kan det också anses fördelaktigt att hantera lagföringen där förövaren har sin hemvist och förstår såväl rättegångsspråket som rättskulturen i övrigt.

Sommarförsörjning

Det verkar som att min tilltänkta sådan kan utebli så känner du till något för mig att göra som kan hålla hushållet flytande i ett par månader, lämna en kommentar.

Det här ska jag gå på

http://a8.sphotos.ak.fbcdn.net/hphotos-ak-prn1/s720x720/548386_10150719256412257_676367256_9744680_1715966507_n.jpg


Jimmie Åkesson och Erik Ullenhag möts i debatt i Uppsala på tisdag, arrangerat av Liberala studenter, vilka jag inte är medlem av. Det ska bli mycket intressant att ta del av, såväl grunddebatten som utfrågningsmomentet.

Och så kommer SÄPO, det var länge sedan sist jag såg till dem.

Tillägg: Eftersom jag bara var en halvtimma tidig fick jag inte plats. Trist.

Jag tycker inte att ni ska behöva besöka Avpixlat för att se debatten: