måndag 21 mars 2011

Gratis rättsfallssamling.

JP Infonet har inte skyddat sin webbfilkatalog från indexering av sökmotorer, såsom Google.

Juriststudenten tackar och tar emot.

söndag 20 mars 2011

Björn Ahlander, negerproblem.

Hittade för en tid sedan Björn Ahlanders femtiotalspocket med titeln Om rätt och rättstillämpning: Studier i juridikens idéhistoria och rättstillämpningens teori. Den är inte särskilt fyllig, men för en student som bekantat sig med Bert Lehrbergs introduktionsbok i juridisk metod ett väldigt förklarande och förtydligande verk. Lehrberg gillar nämligen att krångla till sina rättshistoriska skildringar och förutsätter ett betydande terminologiskt kunnande hos läsaren. Slog en webbsökning på hans, Ahlanders, namn idag och fann att han något år senare gav ut ett annat verk, på ett annat tema, med en långt mer suggestiv titel, Negerproblemet i USA. Den ska jag nog köpa framöver, via något av nätantikvariaten.

Fann också på det här dokumentet, en bibliografi från 1975 över källtexter som behandlar den så kallade negerfrågan. 35 år gammalt, men ändå så fjärran.

fredag 18 mars 2011

Man får ta sig för pannan.

Ibland undrar jag om inte frågan om judiska intressen bör avdramatiseras helt. Det blir konstigt när tyckare som den här tar i från tårna och konstruerar fritt utan att lyfta blicken från faktumet att judar är inblandade, när däremot Wiesenthal-lobbyn använder sina varningssystem för att trycka till Israel-kritiska politiker blir det ännu konstigare.

Yrkesförberedelse.

Nästan varje dag den här terminen har jag grunnat över seminarieuppgifter som avser illustrera vad som kan komma att hamna på en skadestånds- eller avtalsinvolverad jurist, och nästan varje av dessa dagar har jag undrat över om innehållet i uppgifterna avser spegla publicum sett från ett juridiskt eller rättsvetenskapligt perspektiv. De flesta karaktärerna i seminariescenariona är antingen skvatt galna rättshaverister, oförsäkrade klumpfötter eller anfallande djur. Eller anfallande djur som blir skjutna av väktare.

Är det vad som väntar sedan? Handlägga idioter på ett revisions-/skadeförsäkrings-/myndighetskontor?

onsdag 16 mars 2011

Angående klammerierna med statens studiekreditinstitut.

Tidigare i vintras försökte jag ju få ut dokumentation av hur underkännandet av mina dispensgrunder hos CSN och ÖKS gick till, varvid jag först hamnade i kontakt med enhetschefen på ÖKS enhet nummer tre som förklarade för mig att det faktiskt inte fanns någon sådan och att jag kan se mig om i stjärnorna efter förklarande material från deras håll. De hade alltså med en aritmetisk operation stämplat igenom mitt ärende.

Tjafset med CSN medförde att jag fick komma upp på deras kontor i Uppsala, efter kontakt med en utredare vars namn framstod lite som ett kul skämt om hemelektronikreklam. Han visade sig vara hemskt trevlig och var uppbackad av en gigantisk indrivningskarl, närvarande med anledning av att CSN ville informera mig om att jag var skuldsatt hos dem. Förra årets sista återbetalning avsåg jag ju såklart betala med pengar lånade av dem, eftersom jag räknade iskallt med att klara förra terminens tentamen. Indrivningsmannen var dock inte så hård som han först verkade, utan talade med mild röst och lät utredaren sköta det mesta snacket.

Mötet informerade mig om att inte heller CSN har någon detaljerad dokumentation av varför psykisk ohälsa inte är en dispensgrund i mitt fall och ledde sedermera till utbetalning efter att jag tagit en privat kredit för att återbetala förra årets sista faktura. För man får inte låna om man inte har betalat tillbaka, av något skäl. Det tog för övrigt sju veckor för CSN att meddela mig om det beviljningshindret, vilket naturligtvis gjorde mig ruskigt grinig.

Idag lever jag på studiemedel och tycker att livet känns rätt fint.

Vad jag inte kände till innan mötet i Uppsala och som överraskade mig var detta, nämligen att CSN lever på sin egen verksamhet. Myndigheten får alltså inte anslag för att kunna sköta den löpande driften. Helmärklig finansieringslösning. Alla som fuskar med studiemedlen gör alltså organisationen ifråga än mer dysfunktionell än vad den redan är.

Juriststudentens internet.

Jag har att skriva en skojig liten promemoria, så jag sitter och söker efter mer eller mindre piratkopierad litteratur. Bland annat intresserar jag mig för postmodernismens inflytande på rättsteorin, därav gjorde jag en webbsökning enligt den här bilden:



Som synes finns bland träffarna några nya bögar och den tilltalande dokumentrubriken "Detta är en normal text!!!!!". Givetvis besökte jag omedelbart dokumentet och hoppades få se någon hemskt studentikos och oseriös artikel om behovet av deodorant bland Lunds juristlektorer eller något sådant. Förvånad blev jag när det visade sig att det var ett verk av en av redaktörerna för boken om kritiska teorier, Martin Sunnqvists examensarbete. Det ser alltså ut som att han inlämnade sitt exjobb med den skvatt galna dokumentrubriken enligt ovan:



Ibland tror jag att juridikbranschen egentligen är ett enda stort skämt. Att alla dessa tokstiffa besserwissrar egentligen är knäppgökar som staten vill ha för att förvirra bort medborgarnas fokus från viktiga saker.

Jag överväger att börja sätta filnamnet 1488.pdf på alla arbeten jag skickar in till Urkund, bara för att se om någon tar notis.
Creeper