NJA 1949 s. 164

NJA 1949:30 s. 164

A sålde en motorbåt till B. Medan båten ännu var kvar hos A, sålde B den till C. Denne underrättade A om överlåtelsen och meddelade honom samtidigt, att B tillsvidare ägde använda båten, varefter A utlämnade den till B. Sedan båten hos B utmätts för en B:s skuld, uppkom fråga huruvida C ägde göra sitt förvärv gällande mot utmätningsgäldenären.

Till gäldande av en Anna S. domfästa fordran hos fabriksarbetaren A. G. i Harg, Nyköping, å 2000 kr. jämte ränta och rättegångskostnad utmätte landsfiskalen i Rönö distrikt d. 2 maj 1947 bl.a. en vid Espskär i Nikolai socken liggande, i A. G. besittning varande motorbåt, värderad till 1800 kr.

Sedan förre fiskeriintendenten E. B. hos K. B. (konkursmyndighet, red. anm.) i Södermanlands län anfört besvär över utmätningsförrättningen under yrkande att, enär motorbåten vore E. B:s egendom, utmätningen måtte upphävas såvitt den avsåge motorbåten, yttrade K. B. i utslag d. 11 dec. 1947: K. B. finner icke skäl att göra ändring i den överklagade utmätningsförrättningen. Då emellertid E. B. får anses hava visat sannolika skäl för sitt anspråk på äganderätten till i målet omförmälda motorbåt, hänvisas E. B., jämlikt 69 § utsökningslagen, att inom 3 mån. till domstol i orten där godset finnes instämma talan mot A. G. och Anna S. under påstående om bättre rätt till båten, allt vid äventyr att eljest hava förlorat sin talan mot Anna S. skolande med försäljningen av båten anstå till dess tvisten om äganderätten därtill blivit av domstol prövad eller E. B. visas hava försuttit sin rätt till talan mot Anna S.

Till utveckling av sin talan anförde E. B.: A. G. hade köpt båten av fiskaren A. E. A. i Stormbäcken, Kvarsebo, för E. B:s räkning och huvudsakligen för de medel som tillhandahållits av denne. Båten hade dock fått tillsvidare fått stanna kvar hos A. E. A. Den 8 aug. 1946 hade A. E. A. från E. B. erhållit underrättelse om att båten av A. G. överlåtits på E. B. men att A. G. hade fullmakt att tillsvidare använda den. A. G. hade sedermera d. 8 sept. 1946 hämtat båten hos A. E. A. och därvid uppgivit, att han överlåtit båten på E. B. samt att han hämtade båten endast i egenskap av ombud för E. B. Därefter hade A. G. tillsvidare omhänderhaft båten för E. B:s räkning.

E. B. åberopade bl. a. dels ett av A. E. A. d. 14 juli 1946 utfärdat kvitto, vari A. E. A. erkände att han såsom likvid för motorbåt med tillbehör av A. G. mottagit 2250 kr., dels en d. 22 juli 1946 dagtecknad handling, vargenom A. G. erkände att, som han ”övergivit” sin motorbåt med tillbehör till E. B., denne vore ägare till båten, dels ett samma d. 22 juli dagtecknat kvitto, enligt vilket A. G. erkände att han av E. B. erhållit 1500 kr. såsom betalning för motorbåt.

A. G. vitsordade E. B:s uppgifter och medgav dennes yrkande.

Anna S. åter bestred E. B:s talan samt anförde: Motorbåten köptes av A. G. huvudsakligen för omförmälda belopp 2000 kr., som han för ändamålet fått låna av Anna S. (jfr. 1947 B 831). Vid utmätningstillfället befann sig båten i A. G:s besittning, och E. B. hade aldrig haft den i sin besittning. Anna S. bestrede uppgiften att båten av A. G. köpts E. B:s räkning ävensom uppgiften att A. G. sedermera skulle hava överlåtit den på E. B. Om något avtal angående båtens överlåtelse skulle hava träffats mellan A. G. och E. B., måste detta avtal vara att betrakta såsom ett skenavtal eller möjligen såsom ett pantavtal. I varje fall hade från E. B:s sida icke vidtagits sådana åtgärder att hans rätt kunde vara tryggad mot Anna S:s rätt.

Vittnen hördes.

R.R:n (hrr Åhman, Munke och Ljunggren) yttrade i dom d. 20 april 1948: Domskäl. Av A. E. A. och sliparen R. D:s vittnesmål framgår, att A. G. d. 14 juli 1946 köpt motorbåten i eget namn av A. E. A. A. E. A. har därjämte intygat, att han senare under sommaren mottagit ett brev från E. B. av innehåll att A. G. överlåtit båten till E. B. men att A. G. skulle få använda båten tillsvidare. A. G., som vitsordat denna överenskommelse, har under hösten 1946 hämtat båten. Ostridigt är, att båten sedermera intill utmätningstillfället fortfarande befunnit sig i A. G:s besittning.

Såvitt i målet blivit visat har E. B. icke vidtagit sådana åtgärder att han, därest äganderätten till båten skulle hava övergått å honom från A. G., kan göra sin rätt gällande framför A. G:s borgenärer.

På grund härav finner R.R:n icke styrkt, att E. B. äger bättre rätt till båten än A. G. eller Anna S.

Domslut

Domslut. R.R:n ogillar käromålet.

E. B. sökte ändring: Den 21 juni 1946 lämnade E. B. A. G. 1000 kr. för att denne skulle för E. B:s räkning och i E. B:s namn köpa en motorbåt. Därefter gav E. B. d. 22 juli s. å. A. G. ytterligare 500 kr. och fick samtidigt veta, att A. G. köpt ifrågavarande motorbåt av A. E. A. i A. G:s eget namn. Med anledning därav underrättade E. B. skriftligen A. E. A. om att båten vore E. B:s egendom. Skrivelsen undertecknades, förutom av E. B., jämväl av A. G. Äganderätten till båten hade övergått från A. G. till E. B. genom de i målet åberopade handlingarna av d. 22 juli 1946. Mellan E. B. och A. G. hade överenskommits, att skillnaden mellan det belopp A. G. erlagt för båten 2250 kr. och de belopp om tillhopa 1500 kr. som E. B. överlämnat till A. G. eller 750 kr. skulle utgöra A. G:s ersättning till E. B. för det att A. G. finge nyttja båten.

Svea HovR. (hrr Hedström, Boye, Bernhard och E. Falk, referent.) yttrade i dom d. 2 nov. 1948: Anna S. har icke förmått visa, att de av E. B. åberopade handlingarna av d. 22 juli 1946 upprättats för skens skull eller att de, trots sin lydelse, icke skulle avse köp av motorbåten.

Genom dessa handlingar samt A. E. A:s och sprutlackeraren A. P:s vittnesmål finner HovR:n utrett att A. G., sedan han d. 14 juli 1946 köpt motorbåten av A. E. A. men låtit den kvarbliva i dennes förvar, d. 22 s. m. å E. B. överlät sin rätt till båten, att E. B. genom skrivelse som kom A. E. A. tillhanda någon dag i aug. eller sept. 1946, medan båten alltjämt befann sig i A. E. A:s förvar, lämnade denne underrättelse om sitt förvärv av båten med angivande tillika att A. G. tillsvidare finge använda den samt att A. G. därefter vid något tillfälle i slutet av sept. 1946 hämtade båten hos A. E. A., varvid A. G. bekräftade uppgiften att E. B. förvärvat båten.

A. G:s och E. B:s sammanstämmande uppgifter att A. G. därefter innehaft båten allenast med nyttjanderätt hava icke blivit i målet vederlagda.

Genom underrättelsen till A. E. A. om A. G:s överlåtelse av motorbåten å E. B. blev denna överlåtelse gällande även mot A. G:s borgenärer.

A. G. har medgivit E. B:s talan.

Domslut

På grund av det anförda prövar HovR:n lagligt att, med upphävande av R.R:ns dom, förklara E. B. äga bättre rätt till båten än A. G. och Anna S.

Anna S. sökte revision: Båten befann sig, tills den hämtades av A. G. uti sept. 1946, genom A. E. A. omedelbart i A. G:s besittning. Och meddelandet till A. E. A. om att A. G. överlåtit båten till E. B. kunde ej ersätta tradition till denne, eftersom meddelandet tillika innefattade bemyndigande för A. G. att omhändertaga och nyttja båten; traditionen skulle ju markera, att säljaren ej längre förfogade över egendomen i fråga.

E. B. gjorde gällande att, då köpt lösöre icke befunne sig i säljarens omedelbara besittning, tradition ej krävdes för skydd mot hans borgenärer.

Prövningstillstånd meddelades.

Målet avgjordes efter huvudförhandling d. 8 mars i H.D., vars ledamöter (Just.R:n Guldberg, Sterzel, Ljunggren, referent, Walin och Regner) förenade sig om följande dom: Såsom HovR:n funnit är det icke styrkt, att A. G:s försäljning av motorbåten till E. B. är ett avtal för skens skull.

Vad angår frågan huruvida denna försäljning är gällande mot A. G:s borgenärer är upplyst, att båten vid tiden för försäljningen till E. B. alltjämt innehades av A. E. A. för A. G:s räkning.

E. B. har, medan båten var kvar hos A. E. A., underrättat denne om sitt förvärv av båten. Underrättelsen innehöll emellertid tillika meddelande om att A. G. tillsvidare finge använda båten. Till följd härav har A. G. även efter underrättelsen ägt att utan medverkan av E. B. för eget bruk uttaga båten hos A. E. A.

Vid detta förhållande kan E. B:s förvärv icke anses skyddat mot A. G:s borgenärer genom underrättelsen till A. E. A.

Sedan A. G. avhämtat båten hos A. E. A., har A. G. oavbrutet innehaft den intill utmätningen.

Domslut

På grund av vad sålunda anförts prövar K. M. rättvist att, med ändring av HovR:ns dom, fastställa det slut R.R:ns dom innehåller.

K. M:s dom meddelades d. 22 mars 1949.