måndag 30 maj 2011

NJA 1949 s 134

Det här domsreferatet verkar inte finnas tillgängligt annorledes på Internet. Jag har avskrivit det ur ett rättsfallskompendium, varav kommer sig att det i skiljaktige Linds anförande finns ett underligt urklipp. Med tacksamhet mottages anmärkningar om stavfel och dylikt i kommentarsfältet. 

NJA 1949 s 134

1949:26

Enligt skriftligt avtal överenskommo kooperativ förening och L, föreståndare för en föreningen tillhörig affär, att L skulle lämna sin anställning hos föreningen samt att föreningen skulle tilll L betala viss månatlig ersättning m.m., varjämte i avtalets fjärde stycke föreskrevs, att föreningens åtagande upphörde, om L öppnade mot föreningen konkurrerande ”öppen affär” inom föreningens verksamhetsområde. Fråga huruvida med hänsyn bl. a. till omständigheterna vid avtalets tillkomst L – genom att från ort utanför nämnda område, efter beställning, till kunder inom detta leverera sådana varor som föreningen saluhölle – förverkat sin rätt enligt avtalet, ändå att förfarandet ej strede mot ordalagen i fjärde stycket.

(NJA 2004 s 363)

Genom avtal d. 28 febr. 1946 mellan Norrbyns konsumtionsförening u. p. a. – vars verksamhetsområde omfattar Norrbyn och Västamarken i Hörnefors socken samt Öre by i Nordmalings socken – å ena, samt dåvarande föreståndaren för föreningens affär i Norrbyn Axel L., å andra sidan, överenskoms dels att Axel L. skulle omedelbart efter företagen inventering lämna sin anställning hos föreningen dels att föreningen skulle till Axel L. fr. o. m. d. 1 mars 1946 utbetala ”en månatlig ersättning av 100 kr. per mån.” och dessutom till konsumentkooperationens pensionskassa å Axel L:s pensionskonto inbetala 30 kr. per mån., vilka belopp skulle utgå så länge Axel L. ej uppnått ålder för erhållande av pension genom konsumentkooperationens pensionskassa och stiftelse. Härjämte föreskrevs i fjärde stycket uti avtalet: ”Föreningens åtagande upphör, därest Axel L. öppnar mot föreningen konkurrerande öppen affär inom föreningens verksamhetsområde.”

Efter ansökan av Axel L. förpliktade lagsökningsdomaren i Västerbottens södra domsaga genom utslag d. 28 maj 1947 föreningen att till Axel L. utgiva under tiden d. 1 mars 1946 – d. 1 mars 1947 månatligen till betalning enligt nämnda avtal förfallna ersättningsbelopp tillhopa 1 300 kr. jämte 6 % ränta å 100 kr. från resp. förfallodagar ävensom ålade föreningen att till Axel L. i ersättning för lagsökningskostnaden utgiva 150 kr. jämte vad Axel L. visade sig ha utgivit för lagsökningsdomarens utslag.

Efter stämning, som d. 17 sept. 1947 delgivits Axel L., yrkade föreningen vid Västerbottens södra domsagas H.R. återvinning jämlikt 20 § lagsökningslagen d. 18 juni 1937 samt hemställde därvid, att H.R:n måtte befria föreningen från den lagsökningsvis utdömda betalningsskyldigheten och förplikta Axel L. att till föreningen återbetala vad som på grund av lagsökningsutslaget genom exekutiv förrättning d. 28 juli 1947 uttagits hos föreningen, utgörande kapital 1 300 kr., ränta 70 kr. 42 öre, lagsökningskostnad 150 kr. och exekutionskostnad 2 kr. eller tillhopa 1 522 kr. 42 öre.

Till stöd för sin talan anförde föreningen: Axel L., som under slutet av 1945 inköpt ett i Levar, Nordmalings socken, upplagt varulager och en fastighet där, bedrev omedelbart efter träffandet utav avtalet d. 28 febr. 1946 i trakten av Norrbyn mot föreningen konkurrerande försäljning av varor. Sedan Axel L. bosatt sig å sin fastighet i Levar började han utförsäljning av omförmälda varulager och upptog därvid regelbundet varje vecka av föreningens medlemmar ävensom andra inom föreningens verksamhetsområde bosatta personer order å sådana varor som saluhölles av av föreningen. Varorna blevo ock levererade till köparna. Efter att omkring midsommar 1946 å nämnda fastighet hava öppnat diversehandel jämte affärsrörelse fortsatte Axel L. därifrån sagda på angivet sätt inom föreningens verksamhetsområde bedrivna upptagning av order och leverans av varor. Genom detta förfarande hade Axel L. drivit mot föreningen konkurrerande affärsverksamhet inom föreningens verksamhetsområde. Vid sådant förhållande måste han anses hava brutit mot det i avtalets fjärde stycke – vilket av misstag å föreningens sida erhållit annat innehåll än föreningen åsyftat – stadgade villkoret för beståndet av föreningens i avtalet gjorda åtagande och följaktligen förverkat honom genom avtalet tillförsäkrade förmåner. – Under rättegången utvidgade föreningen sin talan till att avse jämväl förpliktande för Axel L. på förut angiven grund att till föreningen återbetala följande av föreningen d. 10 aug. 1947 i enlighet med förutberörda avtal ytterligare till Axel L. erlagda belopp, nämligen kapital 500 kr., motsvarande ersättningsbelopp med 100 kr. per mån. för tiden 1 april 1947 – d. 31 aug. 1947, jämte ränta 5 kr. 83 öre eller tillhopa 505 kr. 83 öre.

Axel L. medgav, att föreningens sistnämnda yrkande finge på den ågångna stämningen av H.R:n upptagas till prövning.

Tillika vitsordade Axel L., att han från föreningen bekommit omförmälda belopp om tillhopa 2 028 kr. 25 öre ävensom att han så gott som omedelbart efter avtalets ingående börjat att, på sätt föreningen uppgivit, driva affärsverksamhet genom att upptaga order och leverera varor till personer, bosatta inom föreningens verksamhetsområde. Emellertid bestred han föreningens yrkande om återvinning och åläggande för honom att till föreningen återbetala ifrågakomna belopp. Föreningens påstående att fjärde stycket i avtalet till följd av misstag å föreningens sida erhållit annat innehåll än föreningen åsyftat samt att Axel L. förty brutit mot bestämmelsen i samma stycke vore nämligen icke riktigt.

För egen del yrkade härjämte Axel L. åläggande för föreningen att fullgöra avtalet och till honom utgiva till betalning förfallna ersättningsbelopp för tiden d. 1 sept. 1947 – d. 29 febr. 1948 med 600 kr. jämte ränta.

Utredning förebragtes. Ur denna anmärktes här endast, att avtalet d. 28 febr. 1946 träffades vid ett i Umeå hållet sammanträde. Närvarande vid detta voro, å ena sidan, samtliga ledamöter i föreningens styrelse jämte dåvarande ombudsmannen hos Kooperationens förhandlingsorganisation Emil Enkvist och en hos Kooperativa förbundet anställd revisor samt, å andra sidan, Axel L. ävensom ordföranden i föreståndare- och tjänstemannasektionen inom Kooperativa föreståndares förbund samt handelsföreståndaren Helmer Nilsson – ordförande i den lokala sektion av föreståndare- och tjänstemannasektionen vilken Axel L. tillhörde – jämte en styrelseledamot i nämnda lokala sektion. (Förhandlingsorganisationen är en ”ideell förening av Kooperativa förbundet”, i vilken de kooperativa föreningarna äro medlemmar, och har till uppgift att såsom företrädare för sina medlemmar träffa avtal mellan dem och deras anställda. Kooperativa föreståndares förbund – en ideell förening, öppen för tillträde för samtliga tjänstemän inom de kooperativa föreningarna-- utgör icke någon fackförening; rent fackliga organisationer äro däremot föreståndare- och tjänstemannasektionen samt under denna sorterande lokala sektioner.)

H.R:n (ordf. häradshövdingen Hernlund) yttrade i dom d. 25 febr. 1948: H.R:n finner först genom den av föreningen förebragta utredningen styrkt att vid upprättandet d. 28 febr. 1946 av ifrågakomna avtal mellan parterna föreningens representanter åsyftat att åt bestämmelsen i fjärde stycket giva det innehåll att föreningens åtagande enligt avtalet skulle upphöra, därest Axel L. inom föreningens verksamhetsområde bedreve mot föreningen konkurrerande affärsverksamhet, att bestämmelsen i sagda stycke fått sitt innehåll i följd av misstag av de vid avtalets upprättande närvarande representanterna för föreningen samt att Axel L. bort inse misstaget.

Till sitt fredande från den i sagda stycke stadgade påföljden om förverkande av hans rätt enligt avtalet äger Axel L. alltså icke åberopa styckets lydelse efter dess innehåll eller att Axel L. icke öppnat mot föreningen konkurrerande affär inom föreningens verksamhetsområde.

H.R:n finner alltså, att föreningens åtagande enligt avtalet upphört på den grund att Axel L. genom bedrivande av inom föreningens verksamhetsområde av mot föreningen konkurrerande affärsverksamhet brutit avtalet.
Domslut
Med tillämpning av vad nu sagts prövar H.R:n rättvist på det sätt skilja mellan parterna att H.R:n, med ogillande av Axel L:s i målet nu förevarande talan, befriar föreningen från den föreningen genom lagsökningsdomarens utslag ålagda betalningsskyldigheten samt förpliktar Axel L. att till föreningen utgiva dels på grund av sagda utslag genom exekutiv förrättning d. 28 juli 1947 uttagna belopp tillhopa 1 522 kr. 42 öre dels ock av föreningen i anledning av betalningsåläggandet i lagsökningsutslaget frivilligt till Axel L. erlagda belopp tillhopa 505 kr. 83 öre eller att alltså till föreningen återgälda sammanlagt 2 028 kr. 25 öre.

Föreningen berättigas att, såsom den förbehållit sig, i mån av befogenhet i särskild rättegång senare mot Axel L. föra talan om bekommande av ränta å utdömda belopp.

Axel L. sökte ändring i HovR:n för Övre Norrland under yrkande att HovR:n måtte, med upphävande av H.R:ns dom, dels fastställa lagsökningsdomarens utslag dels förplikta föreningen att på grund av avtalet till Axel L. utgiva 100 kr. i mån. för tiden d. 1 sept. 1947 – d. 29 febr. 1948 jämte ränta.

HovR:n (hrr Romberg, Lindskog, Åström och Hammarström) yttrade i dom d. 1 okt. 1948: Enligt avfattningen av det åberopade avtalet skulle föreningens åtagande att till Axel L. utbetala den i avtalet omförmälda ersättningen upphöra, därest Axel L. öppnade mot föreningen konkurrerande öppen affär inom föreningens verksamhetsområde.

I målet är utrett, att Axel L. efter avtalets ingående på det sätt bedrivit affärsverksamhet inom verksamhetsområdet att han efter beställning dit från Levar levererat sådana varor som föreningen saluhåller. Detta Axel L:s förfaringssätt kan icke anses strida mot ordalagen i den förut nämnda bestämmelsen.

Utredningen giver väl stöd för föreningens påstående att vid upprättandet av avtalet föreningens representanter åsyftat att åt bestämmelsen i avtalet giva det innehåll att föreningens åtagande enligt avtalet skulle upphöra, därest Axel L. inom föreningens verksamhetsområde bedreve mot föreningen konkurrerande affärsverksamhet, samt att bestämmelsen i följd av misstag av de vid avtalets upprättande närvarande representanterna för föreningen fått annat innehåll än dessa sålunda åsyftat.

Emellertid kan det – särskilt med hänsyn till vad Axel L. själv uppgivit under sanningsförsäkran och Helmer Nilsson omvittnat därom att Axel L. personligen tagit endast ringa del i underhandlingarna med föreningens representanter samt att han icke före avtalets undertecknande erhållit besked om vad föreningens representanter åsyftat med bestämmelsen – icke anses visat, att Axel L. insett eller bort inse misstaget. Axel L. har förty icke förverkat sin rätt enligt avtalet.

Domslut
På grund härav prövar HovR:n rättvist att, med upphävande av H.R:ns dom, dels fastställa lagsökningsdomarens utslag d. 28 maj 1947 mellan Axel L., å ena, samt föreningen, å andra sidan, dels ock förplikta föreningen att till Axel L. utgiva 600 kr. jämte 6 % ränta å 100 kr. fr. o. m. d. 1 t. o. m. d. 30 sept. 1947, å 200 kr. fr. o. m. d. 1 t. o. m. d. 31 okt. 1947, å 300 kr. fr. o. m. 1 t. o. m. d. 30 nov. 1947, å 400 kr. fr. o. m. d. 1 t. o. m. d. 31 dec. 1947, å 500 kr. fr. o. m. d. 1 t. o. m. d. 31 jan. 1948 och å 600 kr. fr. o. m. d. 1 febr. 1948 tills betalning sker.

Föreningen sökte revision. – Prövningstillstånd meddelades.

Målet avgjordes efter huvudförhandling d. 1 mars i H.D., vars flesta ledamöter (Just.R:n Gyllenswärd, Strandberg och Karlgren, referent) förenade sig om följande dom: Den omtvistade överenskommelsen träffades efter förhandlingar d. 28 febr. 1946. Bakgrunden till desamma var att Axel L., efter i laga ordning verkställd uppsägning från anställning hos föreningen, skulle lämna denna anställning. Å Axel L:s sida begärdes vid förhandlingarna återanställning hos föreningen eller pensionering. Förhandlingarna fördes för Axel L:s räkning av representanter för Kooperativa föreståndares förbund, föreståndare- och tjänstemannasektionen, vilken organisation han tillhörde. Axel L., som själv var tillstädes, synes icke personligen hava tagit någon väsentlig del i överläggningarna med föreningens representanter.

Föreningen intog till en början den ståndpunkten att Axel L. skulle sluta sin anställning utan att erhålla några som helst förmåner från föreningen. Under förhandlingarna lämnade föreningen emellertid denna ståndpunkt och förklarade sig villig att, i begränsad omfattning, ut giva ersättning till Axel L. Föreningen hävdade därvid, att Axel L. å sin sida måste underkasta sig ett konkurrensförbud. Det föreslogs först, att all konkurrens med konsumentkooperationen i Sverige skulle vara utesluten. Sedan det anmärkts att Axel L. därigenom skulle bliva hindrad att överhuvud utöva sitt yrke och att han under sådana omständigheter borde erhålla ersättning motsvarande full lön, inskränkte föreningen kravet på konkurrensförbud till att avse konkurrens allenast med föreningens verksamhet. Även häremot restes dock invändningar, i det att det framhölls att Axel L. borde hava lov att sälja exempelvis ”ett fisknät eller ett vykort” inom föreningens verksamhetsområde. Föreningen medgav, att ett så omfattande konkurrensförbud vore obilligt och icke av densamma åsyftat.

Mot slutet av förhandlingarna, då dessa hotade att bliva resultatlösa, åtog sig Emil Enkvist att uppgöra ett ”förlikningsutslag”. Föreningens representanter hade på förhand förbundit sig att godkänna detta. Emil Enkvist hyste, enligt vad han omvittnat, den uppfattningen att man även å Axel L:s sida förbundit sig därtill: blott ”formellt” skulle fordras parternas underskrift. Därefter upprättade Emil Enkvist den omtvistade överenskommelsen, vilken synes hava, sedan den upplästs, undertecknats utan några vidare överläggningar.

Lika med HovR:n finner K.M., att Axel L:s ifrågavarande förfaringssätt – att från Levar, efter beställning, leverera till kunder i orter inom föreningens verksamhetsområde sådana varor som föreningen saluhåller – icke står i strid mot ordalagen i överenskommelsens fjärde stycke, enligt vilket föreningens åtagande gentemot Axel L. upphör, därest denne öppnar mot föreningen konkurrerande ”öppen affär” inom föreningens verksamhetsområde.

Föreningen har emellertid hävdat att bestämmelsen till följd av misstag av föreningsrepresentanterna fått annat innehåll än de åsyftat, i det de ansågo densamma innebära att föreningens åtagande enligt överenskommelsen skulle upphöra, därest Axel L. inom föreningens verksamhetsområde bedreve mot föreningen konkurrerande affärsverksamhet, samt att vid sådant förhållande och då Axel L. insåg eller bort hava insett detta misstag Axel L. vore underkastad den i bestämmelsen stadgade påföljden av förverkande av hans rätt enligt överenskommelsen.

Utredningen i målet giver icke med säkerhet vid handen, att föreningsrepresentanterna vid överenskommelsens avslutande verkligen föreställt sig att ett allmänt förbud för Axel L. att inom föreningens verksamhetsområde utöva affärsrörelse – alltså i vilken form denna rörelse än bedreves – blev genom den omtvistade bestämmelsen i överenskommelsen uttalat. Vad Emil Enkvist, vilken som nämnt formulerade bestämmelsen och i målet hörts rörande dess innebörd, anfört till förklaring av uttrycket ”öppen affär” kan fastmera tyda på att föreningsrepresentanterna överhuvud vid överenskommelsens tillkomst icke tänkte på att det funnes någon annan möjlighet att inom föreningens verksamhetsområde utöva konkurrerande affärsrörelse än bedrivande av rörelse i öppen butik. Överenskommelsen skulle i sådant fall, genom att den utesluter denna konkurrensform, hava just det innehåll som föreningsrepresentanterna åsyftat, va dan ett misstag å deras sida av det slag som avses i 32 § avtalslagen icke hade förelegat.

Nu berörda spörsmål är emellertid ivke avgörande för tvistens bedömande. Även om det förhåller sig på sätt nu senast angavs, måste i allt fall antagas, ej mindre – vad tydligt framgår av utredningen – att föreningsrepresentanterna icke skulle hava inlåtit sig på överenskommelsen, därest de räknat med ett sådant förfarande av Axel L. som det varom i målet är fråga, än även att, om denna inställning insågs eller borde hava insetts av Axel L., nämnda rubbning av förutsättningarna å föreningens sida för överenskommelsen är av rättsligt beaktansvärd art och bör föranleda densammas ogiltighet. Till stöd för denna senare slutsats kan särskilt åberopas, att ett konkurrensförbud för Axel L. utgjorde det egentliga vederlaget för föreningens åtagande till denne samt att med hänsyn till de i målet upplysta omständigheterna ett konkurrensförbud, som icke hade större räckvidd än att det hindrade Axel L. att hålla öppen affär inom föreningens verksamhetsområde, måste ur föreningens synpunkt hava varit föga värdefullt eller i allt fall icke innefattat en rimlig motprestation till de Axel L. i överenskommelsen tillförsäkrade förmånerna.

I målet hava förebragts åtskilliga omständigheter som tala för att Axel L. personligen hade eller dock borde hava sådan insikt om föreningens inställning i förevarande hänseende som nyss nämndes. I vilket fall som helst hade emellertid Helmer Nilsson, vilken åtminstone mot slutet av förhandlingarna var den som närmast förde Axel L:s talan mot föreningen, kännedom om sagda inställning. Helmer Nilsson var visserligen icke behörig att på Axel L:s vägnar avsluta själva uppgörelsen genom överenskommelsens undertecknande, och någon allmän rättsregel om at en förhandlares goda eller onda tro skall bedömas som likvärdig med den avtalsslutande huvudmannens egen kan icke uppställas, allra minst om avtalets ordalydelse som sådan ej är tvetydig. Men i föreliggande fall lågo förhållandena till på ett särskilt sätt, såsom för övrigt i viss mån framgår redan av vad förut sagts m det sätt varpå överenskommelsen till slut åvägabragdtes. Med hänsyn till den inställning som Helmer Nilsson intog såsom representant för en organisation, utan vars inskridande och biträde Axel L. uppenbarligen – i synnerhet med tanke på de förhållanden som voro anledning till hans skiljande från anställningen hos föreningen – haft ringa möjlighet att gentemot föreningen genomdriva sina ekonomiska intressen, måste det anses, att den insikt som härvidlag fanns hos Helmer Nilsson bör tillräknas Axel L. själv.

K.M. finner således ifrågavarande överenskommelse numera icke vara för föreningen bindande.

Domslut
På dessa grunder och på de skäl som av H.R:n åberopats beträffande bestämmandet av Axel L:s betalningsskyldighet till föreningen prövar K.M. rättvist att, med ändring av HovR:ns dom, fastställa det slut H.R:ns dom innehåller.

Skiljaktig: Just.R. G. Lind
Just.R. G. Lind anförde: Den omtvistade – – – (== K.M:s dom) – – – vidare överläggningar.

Mot bakgrunden av vad sålunda förekommit är det uppenbart, att Emil Enkvist – som var talesman för föreningens intressen, även om han tillika strävade att mera opartiskt sammanjämka de båda sidornas ståndpunkter – åsyftade ett konkurrensförbud som skulle hindra varje konkurrerande affärsverksamhet inom föreningens område.

Frågan blir då om man å Axel L:s sida insåg eller bort inse, att ett sådant konkurrensförbud var åsyftat.

Helmer Nilsson, vilken företrädde sektionen och åtminstone mot slutet av förhandlingarna var den som närmast förde Axel L:s talan mot föreningen, har omvittnat, att han insåg föreningens inställning. I målet är visserligen ostridigt, att Axel L. själv är att anse såsom avtalsslutande part; men med hänsyn till att Axel L. själv uppenbarligen haft ringa eller ingen möjlighet att utan sektionens hjälp genomdriva någon uppgörelse med föreningen och att förhandlingarna, såsom redan anmärkts, väsentligen förts mellan föreningen och representanter för sektionen, kan det ifrågasättas, om icke Helmer Nilsson:s insikt bör tillräknas Axel L. själv.

Det är emellertid icke nödvändigt att taga ställning till detta spörsmål. Av utredningen måste nämligen anses framgå, att även Axel L. själv bort inse föreningens inställning. I sådant hänseende är upplyst, att Axel L. haft kännedom om vad som, på sätt ovan upptagits, förekom vid förhandlingarna före Emil Enkvist:s förlikningsutslag. Axel L. har icke förmått anföra någon omständighet som skulle kunna förklara, att föreningens representanter skulle hava övergått till en i förhållande till deras då intagna ståndpunkt så motsatt linje som en tolkning av bestämmelsen efter dess ordalag innebär. Fastmera måste det för Axel L. hava stått klart, att en så avfattad bestämmelse ur föreningens synpunkt varit skäligen meningslös med hänsyn till att Axel L., vars förvärv av hus och varulager Levar varit för föreningen bekant, uppenbarligen stod i begrepp att börja affärsverksamhet därstädes.

Axel L., som ostridigt efter avtalets ingående bedrivit affärsverksamhet inom området, äger förty, såsom H.R:n funnit, icke åberopa bestämmelsens ordalag till sitt fredande från den i avtalet stadgade påföljden. Då Axel L. brutit avtalet, har följaktligen föreningens åtagande upphört gälla.

Jag instämmer förty i det slut vartill H.D:s flesta ledamöter kommit.

Skiljaktig: Just.R. Afzelius
Just.R. Afzelius yttrade: Enär den i avtalet ingående konkurrensklausulen måste efter sin innebörd anses omfatta även sådan försäljning av varor som Axel L. efter anställningens upphörande bedrivit inom föreningens verksamhetsområde, samt Axel L. förty förverkat sin rätt till de av föreningen utfästa förmånerna; alltså och på de skäl som av H.R:n åberopats i fråga om bestämmandet av Axel L:s betalningsskyldighet till föreningen, instämmer jag i det slut vartill H.D:s flesta ledamöter kommit i målet.

K.M:s dom meddelades d. 15 mars 1949. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Creeper