Höstterminen passerade mycket fort, sedan också julhelgen med kringhändelser. Det har varit en ekonomiskt mycket svår period, ännu inte över, och sett till studietakt precis avpassat för mitt lynne. En ny termin har vidtagit, efter första veckan känner jag mig redan varm i kläderna och spenderar timme ut och timme in med rättsfall, lagbok och kaffe.
Det har gått mer än tre veckor sedan min ansökan om studiemedel inkom till CSN. Där prövar de mina tidigare studieresultat, vilka är ifrån 2005-2006 och härrör till ett program jag kom fram till inte var min väg att gå, varvid jag helt enkelt avstod från undervisningen och meddelade mitt ointresse till institutionen. Densamma vill såklart att mitt namn traderas vidare genom historien som deltagare, antagligen fungerar det som underlag till inhämtande av något statligt stöd eller så. Enligt telefonkontakt i höstas tänker CSN sedan den förra regeringens ändringar i studiemedelslagstiftningen avkräva mig omstudier och godkända tenteringar av tre terminer på ett program jag inte tänker återvända till för att medge nya utbetalningar. Jag tror inte helt och fullt på den saken, men å andra sidan inbillade jag mig att såväl CSN som Överklagandenämnden för studiestöd behöver motivera sina beslut, vilket ingendera instans gjorde under hösten. Båda redogjorde i sina beslut för vad jag anfört som giltiga skäl till bristande studieresultat (alkoholmissbruk, psykisk ohälsa och ekonomiskt utnyttjande av mig i min boendesituation som tog ett halvår att flytta ifrån), följt av författningshänvisningar och något om att nämnderna inte anser mig vara berättigad till studiemedel, utan någon förklaring av varför spritmissbruk inte är att betrakta som sjukligt, varför betydande psykosociala och ekonomiska svårigheter inte torde inverkat på min studiekapacitet, eller några andra motiv som hade förklarat besluten för mig.
Bemötandet från CSN var för övrigt helt förkastligt. Det tog veckor att få svar på enkla frågor om regelverk och nämndernas funktionssätt. När jag begärde ut allmänna handlingar visade det sig ta nästan tre veckor att få fram dem, varvid min överklagandetid nästan gick ut innan jag ens fick se praxis från ÖKS. Vidare var en handläggarkärring på CSN oförskämd och försökte förklara för mig att min grundlagsskyddade rättighet till de begärda dokumenten inte alls var någon rättighet utan givetvis ett märkligt försök från min sida att fuska med andras överklaganden, ungefär. Jag filar på en JO-anmälan av handläggningstiden av min begäran, som jag förhoppningsvis inlämnat inom en månad. Kvinnan på CSN:s rättsenhet som handhade utlämning av handlingarna påstod att det krävdes inhyrning av personal från någon IT-konsult, eller motsvarande, för att kunna få fram överklaganden ur CSN:s och ÖKS:s arkiv, vilket för mig verkar helt bisarrt som dokumentationslösning. Det är dessutom pissdåligt av en myndighet att inte kunna tillfredsställa en begäran om utlämnande av allmänna handlingar inom en arbetsvecka om den formulerats precist och tydligt.
Att studera heltid på en utbildning som faktiskt avkräver deltagarna heltidsengagemang, något juristprogrammet råkar göra, utan att ha medel att köpa mat för dagen tär fruktansvärt på sinnelaget, ber jag att få meddela. Det är inte något jag rekommenderar någon att försöka göra, särskilt inte någon som lever i parrelation med någon annan, usel psykisk hälsa går alltid ut över närstående. Jag beklagar dagligen att jag inte kunnat vara mer kärleksfull än jag orkat med under hösten och vintern gentemot min käraste och min familj, som i sin tur varit alltför vänliga och förlåtande mot mig.
Våren ser ut att bjuda på synnerligen intressant förkovrande i den så kallade civilrätten. Utgångspunkten har varit skadeståndsrätt, vilket givit mig blodad tand och sug efter ytterligare träning i ämnet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar