torsdag 9 december 2010

Terroristdomen.

Igår föll domen (kan laddas ned här) i ett ganska uppmärksammat mål i Göteborgs tingsrätt. Två personer fälldes för stämpling till terrorbrott och fick för det fyra års fängelse vardera, mot nekande till brott.

På sidan åtta i domen står följande att läsa:
"Billé Ilias Mohamed

Billé Ilias Mohamed är 26 år gammal. Han är gift och har ett barn. Han är född i
Somalia och har kommit till Sverige 1996. Han har blivit svensk medborgare 2001.
Han har den 25 april 2010 anlänt till Somalia och återvänt till Sverige den 12
november 2009."

Det är ett smått fantastiskt påstående om Mohameds resvanor tingsrätten gör där.

På nästa sida beskrivs en person som påstås vara kontaktperson för exilsomalier och andra som önskar utbildas av och tjänstgöra hos al-Shabab. Han ska över telefon ha titulerat sig själv "Amir almuhajirin", vilket tingsrätten översätter till "de utländska krigarnas ledare". Vad en kritisk läsare av domen kan fundera över är hur termen krigare kommer in i översättningen, något jag ägnade en stunds internetöversättande åt att försöka nå fram till. al-Muhajirin är en åldrig arabisk och islamisk term behängd med bestämd artikel, al-, och amir, eller emir, har liknande anor. Det förra betyder alltså utvandrare, emigranter, och härrör till islams tidiga historia, synbarligen utan militäriska konnotationer. Det senare betyder beslutsfattare, ordet bildas av en rot som betyder bestämma eller beslut, vilket inte i sig innebär att den som är underställd är en krigare. Om jag ville kalla mig själv för ledare över de svenskar som flytt till Thailand i något slags lycksaligt postkolonial kulturimperalism skulle jag antagligen använda en svensk bokstavlig motsvarighet till vad denne Ahmed kallade sig, och jag skulle bli rätt så grinig om svenska myndigheter påstod att ledarskap innebär att de underställda är krigare. al-Shababs kontaktperson är antagligen en stridande och kommenderande figur, men översättningen är i vilket fall klart tvivelaktig och efterföljs nästan direkt av återgivning av telefonsamtal som sannolikt hållits på annat språk än svenska. Trovärdigheten har inför den redogörelsen fått sig en viss törn.

På sidan femton återkommer "de utländska krigarnas ledare", men där står det "Amir almuharjin". Enligt Googles webbsök förekommer det inte ens som felstavning på Internet. Det påstås att uttrycket i sig anger att någon är i ledarposition inom al-Shabab, men varför framgår inte av domen och för en utomstående vore det ju kul att få veta hur de här telefonsamtalen avslöjar att det är just al-Shabab och inte någon annan motståndsrörelse mot den USA-stödda ockupationsregeringen som är i fråga. SÄPO har säkerligen matat åklagaren och genom denne tingsrätten med en massa påståenden som varken kan bekräftas eller dementeras, vilket betyder att rättssäkerheten får stå tillbaka för 'emliga polisens antaganden.

På sidan tjugoett återfinns en särskrivning, "en al-Qaida inspirerad ideologi". Begreppet som borde använts, enligt min mening, är "wahhabitisk", men underrätten saknar sannolikt kännedom om islamistisk radikalism utan kör på en amerikaniserad begreppsapparat istället där varje militant islamism anses ha apat efter al-Qaida. Ingenting nämns om att rörelsen fick ett uppsving som motståndsrörelse mot den etiopisk-amerikanska invasionen och i mångt och mycket präglats av den hätska militarism som snart nog alltid präglat gerilla- och milisgrupper (jfr. med RAF som rätt nyligen bedrev terrorism i Europa). Istället framhävs de våldslegitimerande ideologiska stilgreppen, utan något egentligt historiskt sammanhang undantaget en skissartad framställning av Somalias politiska sammanbrott efter Sovjets fall. Det blir lite som att beskriva de serbiska nationalisterna efter Jugoslaviens sammanbrott som enkom blodtörstiga våldsverkare i terrorns tjänst, utan att ens i förbigående nämna övergreppen mot serber i Kosovo som blåstes upp till enorma proportioner av Milosevic och andra osmakliga politiker.

Påståendet på sidan tjugosju att "shahada" bland islamister snarare betyder martyrdöd än credo ter sig också lite märkligt. Stavfel förekommer här och där i domen, se exempelvis sidan etthundrasextiosex, "självmordbombare".

Två personer i rätten, tf chefsrådman (lagfaren domare) och en nämndeman (politiskt tillsatt lekman), röstades ned och anför skiljaktig mening avseende hur styrkt påståendet att de dömda personerna skulle spränga sig själva i terrordåd i målet var. Det är alltså ett svagt domslut där en av två jurister i den bedömningsfrågan inte ansåg att brott enligt åtalet var styrkt.

Det är en intressant dom och vad hovrätten sedermera kommer fram till ska också bli spännande.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Creeper